Att vårda livet - Herdabrev från de nordiska katolska biskoparna om vård i livets slutskede

Noter till texten

1. Cf. Döden angår oss alla. Delbetänkande från kommittén om vård i livets slutskede (SOU 2000:6), s. 19.

2. Ibid., s. 28

3. Katolska kyrkans tradition, från kyrkofäderna fram till vår nuvarande påve, har alltid betraktat den hippokratiska traditionen som grundstommen i vårdetiken. Cf. Gottfried Roth, ”Hippokrates in Päpstlichen Dokumenten,” i Acta Medica Catholica (Belgica), 2 (1995), s 101-102. Se även avsnitt 2 och 3.

4. Johannes Paulus II, Salvifici doloris, 1984, kap. III-V.

5. "Earthly life is a fundamental but not an absolute good. Hence the limits of the obligation to keep a person alive must be specified." Se dokumentet "Some ethical questions relating to the gravely ill and the dying" utfärdat av Påvliga rådet Cor Unum den 27 juli 1981, i Enchiridium Vaticanum, 7. Documenti ufficiali della Santa Sede 1980-1981. EDB, Bologna 1985, s. 1165.

6. Dessa verk är sju av kroppslig och sju av andlig art: 1) att ge mat åt de hungrande, 2) ge dryck åt de törstande, 3) kläda de nakna, 4) ge husrum åt främlingar, 5) besöka sjuka och fångna, 6) verka för frihet åt fångar, 7) begrava de döda, 8) undervisa okunniga, 9) råda villrådiga, 10) trösta bedrövade, 11) tillrättavisa syndare, 12) förlåta oförrätter, 13) bära orättvisor och 14) bedja för levande och döda, och för förföljare. 

7. Johannes Paulus II, Evangelium vitae, 1995, # 73.

8. Se "Deklarationen om eutanasi" utfärdad av Troskongregationen den 5 maj 1980, Acta Apostolicae Sedis, 72 (1980), ss. 547-548.

9. Vid svåra smärtor kan patienten behandlas med bland annat morfin vilket dämpar andningsförmågan och i sin tur kan förkorta patientens liv. Palliativ forskning har dock visat att i många andra fall förlänger den smärtstillande behandlingen livet eftersom patienten slappnar av och blir smärtfri. Om denna fråga se även Katolska kyrkans katekes # 2279.

10. Se Pius XII:s tal till en internationell kongress av läkare och kirurger den 24 februari 1957 i Acta Apostolicae Sedis, 49 (1957), s. 146; samt Johannes Paulus II, Evangelium vitae, 1995, #65.

11. I katolsk tradition är det brukligt att skilja mellan proportionella resp. oproportionella, ordinära resp. extraordinära behandlingar. Se "Deklarationen om eutanasi" utfärdad av Troskongregationen den 5 maj 1980, Acta Apostolicae Sedis, 72 (1980), s. 551.

12. Se Påvliga rådet för pastoralt bistånd till vårdpersonal eller Pontifical Council for Pastoral Assistance to Health Care Workers, Charter for Health Care Workers, Vatican Press, Vatican City, 1995, # 120, s. 98.

13. Johannes Paulus II, Evangelium vitae, 1995, #65. För en noggrann analys av begreppet eutanasi samt dess terminologi se Helene Pande, "Eutanasi. Førsøk på klargjøring og avgrensing av begreper", Tidsskrift for Den norske lægeforening nr. 24, 1997: 117: 3548-50.

14. Se Ira Byock, Dying well : peace and possibilities at the end of life, New York : Riverhead Book, 1997 och även Eva Sahlberg Blom, Autonomi, beroende, livskvalitet : livets sista månad för 56 cancerpatienter, Uppsala : Acta Universitatis Upsaliensis, 2001.

15. Johannes Paulus II, Evangelium vitae, 1995, #65.

16. Se Nina Husom i Tidsskrift for Den norske lægeforening 3/2001 samt Torbjörn Tännsjö i Dagens Nyheter, 25 mars 2001, A4.

17. „In this regard, it is helpful to recall that the death of the person is a single event, consisting in the total disintegration of that unitary and integrated whole that is the personal self. It results from the separation of the life-principle (or soul) from the corporal reality of the person.“ – Se Johannes Paulus II, Address to the 18th International Congress of the Transplantation Society, 2000-08-29, #4.

18. Johannes Paulus II, Evangelium vitae, 1995, # 95.