Kyrkliga texter

25-årsdagen av pontifikatet
Hans helighet Johannes Paulus II’s predikan.


Torsdag den 16 oktober 2003


1. "Misericordias Domini in aeternum cantabo – Om Herrens nåd vill jag alltid sjunga”" (jfr Sal 89:2). För 25 år sedan har jag på ett särskilt sätt upplevt Guds barmhärtighet. I konklaven, genom kardinalkollegiet, har Kristus sagt också till mig, liksom en gång till Petrus vid Genesarets sjö: ”För mina får på bete” (Joh 21:16).

Jag kände ekot i min själ av den fråga som Jesus ställde till Petrus: ”Har du mig kär? Har du mig kär mer än de andra gör…?” (jfr Joh 21:15-16). Hur kunde jag, mänskligt sett, inte oroa mig? Hur skulle inte ett så stort ansvar kunna tynga mig? Det var nödvändigt att vända sig till Guds barmhärtighet för att jag på frågan ”accepterar du?” skulle kunna svara med tillit: I trons lydnad, inför Kristus min Herre, i det att jag anförtror mig åt Kristi och Kyrkans Moder, medveten om de stora svårigheterna, accepterar jag det”.

Idag, mina kära Bröder och Systrar, är det angenämt för mig att dela med er en erfarenhet som redan pågår sedan ett kvarts sekel. Varje dag sker i mitt hjärtas inre samma dialog som var mellan Jesus och Petrus. I anden ser jag Kristus den uppståndnes välvilliga blick. Medveten om min mänskliga svaghet, uppmuntrar han mig att svara med tillit så som Petrus: ”Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär” (Joh 21:17). Och sedan inbjuder han mig att åta mig det ansvar som han själv har anförtrott åt mig.

2. ”Den gode herden ger sitt liv för fåren” (Joh 10:11). När Jesus uttalade dessa ord, visste apostlarna inte att han talade om sig själv. Inte ens Johannes, den älskade aposteln, visste om det. Han förstod det på Gogata, vid korsets fot, då han såg Jesus tyst frambära sitt liv ”för sina får”.

När den stunden kom för honom och för andra apostlarna att åta sig denna samma mission, kom de ihåg Jesu ord.
De blev klara över att endast på grund av att han hade försäkrat att det skulle vara han själv som skulle verka genom dem, skulle de vara i stånd att kunna fullborda uppgiften.
Petrus blev på ett särskilt sätt medveten om detta, han ett ”vittne om Kristi lidanden” (1 Pt 5:1) som manade Kyrkans äldste: ”Var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er” (1 Pt 5:2).

Under århundradens lopp har apostlarnas efterträdare, ledda av den heliga Ande, fortsatt att samla Kristi hjord och att leda den mot Himmelriket, medvetna om att de kunde åta sig ett sådant ansvar endast ”genom Kristus, med Kristus och i Kristus”.

Denna samma övertygelse fick jag när Herren kallade mig till att utföra Petrus uppgift i denna älskade stad Rom och till tjänst för hela världen. Ända från början av mitt pontifikat har mina tankar, mina böner och mina handlingar besjälats av en enda önskan: att vittna om att Kristus, den gode Herden, är närvarande och verkar i sin Kyrka. Han letar ständigt efter varje förlorat får, han leder det tillbaka till fårfållan, lindar om dess sår, han botar det svaga och sjuka fåret och skyddar det starka. Därför har jag aldrig, ända sedan första dagen av detta pontifikat, upphört med att uppmana: Var inte rädda för att ta emot Kristus och för att ta emot hans makt!”. Jag säger det igen med kraft idag: Öppna dörrarna för Kristus, ja gör dem vidöppna! Låt er ledas av honom! Förtrösta på hans kärlek!

3. När jag började mitt pontifikat bad jag: ”Hjälp Påven och alla dem som vill tjäna Kristus och med Kristi makt vill tjäna människan och hela människosläktet! Medan jag tillsammans med er tackar Gud för dessa tjugofem år, helt präglade av hans barmhärtighet, känner jag ett särskilt behov av att uttrycka min tacksamhet även till er, Bröder och Systrar i Rom och i hela världen, som har svarat och fortsätter att på olika sätt svara på min begäran om hjälp. Gud ensam vet hur många offer, böner, och lidanden som har framburits för att stödja mig i min tjänst för Kyrkan. Hur mycket välvilja och omsorg, hur många tecken på gemenskap har inte omgivit mig varje dag. Må den gode Gud generöst belöna alla! Jag ber er, mina käraste Bröder och Systrar: upphör aldrig med detta stora kärleksverk för Petrus Efterträdare.
Jag ber er än en gång: hjälp Påven och alla som vill tjäna Kristus, att tjäna människan och människosläktet!

"Till dig, Herre Jesus Kristus,
Kyrkans ende Herde,
frambär jag frukterna
av dessa tjugofem år i ämbetstjänst
för det folk du anförtrott åt mig.

Förlåt det onda jag gjort och mångfaldiga det goda:
allt gott är ditt verk och endast dig tillhör äran.
Med full tillit till din barmhärtighet
frambär jag än en gång dem som du
sedan några år tillbaka har anförtrott åt min herdetjänst.

Bevara dem i kärleken,
församla dem i din fårfålla,
ta de svaga upp på dina axlar,
linda om de sårade,
ta hand om de starka.
Var du deras herde så att de inte går vilse.
Skydda den högt älskade kyrkan som är i Rom
och alla världens kyrkor.

Träng in med din Andes ljus och makt
i alla dem som du har ställt som herdar för din hjord:
må de, i väntan på din återkomst i härlighet,
med iver utföra sin mission
att leda, lära och helga,
Jag förnyar min gåva av mig själv till dig,
genom Marias den älskade moderns händer,
av nuet och av framtiden: må allting ske enligt din vilja!
Högste Herde , stanna hos oss,
så att vi med dig trygga kan vandra vidare mot fadershuset. Amen!”