KATOLSKT FÖNSTER - DIN PORT TILL DEN KATOLSKA VÄRLDEN - en tjänst från Isidor Nätverk och Data


Texter av biskop Anders Arborelius

Upp

”Jag vill tacka livet!”

 – pastoralbrev till Livets söndag 17.12.2000

”Jag vill tacka livet! (Gracias a la vida)”, heter en chilensk sång. Det mänskliga livet är alltid en gåva som måste omhuldas och aldrig en produkt som kan köpas, slitas och slängas.

Gud har gett oss livet som den största tänkbara gåva. ”Till att leva skapade han allt” (Vish 1:13). Han ger oss vårt liv som en uppgift att förvalta, men framför allt är det en nåd bara att få vara till. 

När Gud själv blir människa i Jesus Kristus, får det mänskliga livet en ännu högre värdighet. ”I honom var livet och livet var människornas ljus” (Joh 1:45). Genom sitt liv och sin undervisning ger Jesus oss ljus för hur vi skall leva. Han hjälper oss att vörda livet som den nåd och gåva det är. 

Samtidigt sätts det mänskliga livets värdighet alltid i fråga. I sin encyklika Livets evangelium vill påven Johannes Paulus II hjälpa oss att välja en livets kultur i stället för den dödens kultur, som alltmer tycks breda ut sig. 

I sitt herdabrev Att värna om livet ger de nordiska biskoparna sitt stöd åt alla som strävar efter att stärka det mänskliga livets okränkbarhet alltifrån dess späda begynnelse. 

Den tredje adventssöndagen kommer i fortsättningen att firas som en Livets söndag i vårt stift. 

En kollekt kommer då att upptas till Livets fond, som skall understödja projekt i livets tjänst. 

Ett nätverk för dem som vill engagera sig för dessa frågor har också bildats: Respekt – katolsk rörelse för livet.

Budskapet om det mänskliga livets värdighet är ett glatt budskap. Det är ingen tillfällighet att det just är på den tredje adventssöndagen under jubelåret 2000 – Gaudete, gläd er! – som vi börjar fira Livets söndag. ”Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er” (Fil 4:4). 

Livets stora gåva är en källa till glädje och tacksamhet. 

  • Gud vill att vi skall vara till. 
  • Han ger oss vår existens. 
  • Han låter oss leva för att vi skall lära känna honom. 

Bara genom att vara till är vi Guds avbild. Varje människa, vem hon än är och hurdan hon än är, har fått denna värdighet, som ingen får kränka. 

Under denna adventstid tänker vi på hur Jungfru Maria fick bära Guds enfödde Son i sitt sköte. Tillsammans med henne får vi glädja oss åt hans kommande födelse. 

Han blir människa för att ge varje människa möjlighet att möta honom och frälsas av honom. 

Kyrkofäderna tvekar inte att säga: ”Gud har blivit människa för att gudomliggöra människan”. Till denna hisnande storhet är varje liten människa kallad.


Samtidigt vet vi att människans ovillkorliga rätt till liv är en sanning som sätts i fråga. Livets evangelium innebär att varje människa alltifrån det första ögonblicket, konceptionen, till det sista flämtande andetaget har rätt till skydd. Ingen har rätt att beröva henne den gåva hon har fått: livet. 

Alla andra mänskliga rättigheter förutsätter rätten till liv. Utan den hänger de andra rättigheterna i luften. Ändå märker vi hur många tycks förbise detta faktum. Det har blivit alltför lätt att fördunkla eller förneka det mänskliga livets helighet.

I vår kulturkrets är det främst fyra sinsemellan ganska olikartade fenomen – 

  • dödsstraff, 
  • självmord, 
  • eutanasi  
  • abort 

- som sätter det mänskliga livets okränkbarhet i fara. 

Utifrån en helhetssyn på livets gåva måste man belysa alla dessa ting. 

  • Det är glädjande att det finns ett nästan kompakt motstånd mot dödsstraff i vårt samhälle. Ändå måste man vara uppmärksam på de tendenser som förespråkar dödsstraff. 
  • När det gäller självmord finns det egentligen inte heller några förespråkare. Men det finns så mycket mer som kunde göras för att hjälpa dem, som fastnat i förtvivlan och inte ser någon annan utväg. 
  • När det gäller eutanasi finns det också ett ingrott motstånd hos de flesta, även om högljudda röster höjs för att detta i vissa fall kan vara befogat. Just därför är det så viktigt att kunna erbjuda en människovärdig vård och omsorg i livets slutskede. 
  • Med abort däremot förhåller det sig annorlunda: det stora flertalet tycks acceptera abort som en lösning i svåra situationer. Det betyder att vi har en speciell förpliktelse som kristna att profetiskt höja vår röst till de ofödda barnens försvar. De som inte har någon röst måste kunna lita på vår röst. Män måste lära sig att ta ansvar för det barn som de avlat. Kvinnor i svåra situationer måste få allt det stöd de behöver för att kunna föda sina barn. Alla blir vi inbjudna att lära oss upptäcka ”glädjen över att en människa har fötts till världen” (Joh 16:21).

”Än en gång vill jag säga: gläd er” (Fil 4:4). Det är vårt stora privilegium att få föra ut budskapet om livets underbara gåva. Även när detta budskap möter motstånd, får vi glädja oss över vårt uppdrag att förkunna livets okränkbarhet. Innerst inne längtar varje människa efter att få höra detta budskap. 

Om inte varje mänskligt liv har denna värdighet, så har ju ingen människa heller det. Alla ideologier som naggar det mänskliga livets okränkbarhet i kanten frånkänner människan som sådan hennes värdighet. 

Det förra seklet såg flera sådana ideologier födas och gå under. Det kommer alltid att uppstå nya försök att frånta det mänskliga livet dess okränkbara värde. 

I vardagens olika händelser och samtal har vi förmånen att få stå upp till livets försvar. Det är just i dessa dagliga omständigheter som livets evangelium kan bryta fram med all sin kraft. I grund och botten kan det inte lämna någon enda människa oberörd. 

Att vara människa innebär ju att man har fått sitt liv som en oförtjänt gåva. Hur skulle man då kunna vara missunnsam mot någon enda människa för att hon finns till?

Låt oss fira denna adventstid som en hoppets och glädjens tid. Tillsammans med Jungfru Maria, Guds moder och Livets moder, får vi med förväntan se fram emot att det Barn hon bär i sitt moderliv skall födas till världen. 

Han har identifierat sig med varje annat barn, som väntar på det ögonblick då det skall födas och ges åt oss som en oskattbar gåva. En gång måste det också få lära sig sjunga i glädje och tacksamhet: ”Jag vill tacka livet!”

Upp

+Anders Arborelius ocd