KATOLSKT FÖNSTER - DIN PORT TILL DEN KATOLSKA VÄRLDEN - en tjänst från Isidor Nätverk och Data


Texter av biskop Anders Arborelius

Upp

Mobbning – skolans baksida och bakgård

När man hör ordet skola, vilka andra ord associerar man då rent spontant till? Tyvärr tror jag att många genast tänker på ordet mobbning. 

Det betyder naturligtvis inte att det bara är i skolan man mobbar varandra. Alla mänskliga miljöer kan vara mobbmiljöer. Men ändå förknippar man orden skola och mobbning på ett särskilt sätt. Om man inte lär sig något annat i skolan, så lär man sig i alla fall att mobba varandra! 

Det är ett hårt tal, men verkligheten är hård. I skolan måste man vara tuff, cool, häftig, stöddig. Tonen i skolan är sällan blid. Hur har det blivit så? 

Ingen kan svara på det. Ingen kan ställas till svars för det. Ingen behöver svara. ”Det är inte mitt bord.” ”Saken utreds.” Det personliga ansvaret har förflyktigats. Mobbning är en del av klimatet, av det vaga opersonliga ”daller”, där allt och alla flyter omkring. Ingen tar tag i saken. Det bara blir så. Det gör detsamma…

Orden har makt. Ett ord kan dräpa. Ett ord kan etsa sig in i minnet och sinnet. På ont och gott. Ja, också på gott. Därför tror jag att man högst medvetet måste hitta ett motord, som är själva motsatsen till mobbning. Det är genast svårare. Vi tycks leva i ett tankeklimat, där de negativa orden och begreppen tagit över. 

De snälla orden låter fadda och mjäkiga. Inte minst det religiösa språket har drabbats hårt av denna sjuka. Ändå får inte godheten kapitulera! Språket får inte dikteras av mobbarna. De får inte ta hem spelet till den grad, att vi inte vet vad deras motsats är. 

Det är en nåd att stilla bedja om att hitta detta motord till mobbning, som en gång skall trampa denna hydra under sina fötter. Upp till kamp emot kvalen!

Vad är då meningen med skolan? För det är väl inte bara så att man skall lära sig leva med mobbningen som en ofrånkomlig del av verkligheten? På många språk har man ett ord som vi inte har på svenska: formation. Det är ett ord som kan vålla översättaren kronisk huvudvärk. Fostran och uppfostran, kan man försöka med, men det är ändå inte riktigt det. 

Verbet forma ger oss en liten ledtråd och hjälper oss att inte bli smittade av substantivsjukan. I skolan skall den lilla människan formas. Inte hårt och brutalt, utan med saktmod och blida ord. Men hon skall formas, annars blir hon mobbare bland mobbare.

Samtidigt vet vi att hon redan är formad när hon kommer till skolan. Vissa menar att det hon har formats till när hon sätts i skolan är omöjligt att rucka på. Den första fostran – eller avsaknaden av fostran – är den avgörande. Skolan kan bara spä på – for better or for worse. 

Om vi nu skall hålla oss till främmande språk, vilket ofta är bra för att förstå vårt eget bättre, kan vi på tyska tala om Kinderstube. Barnkammare skulle vi rent spontant säga på svenska, men det är ändå inte riktigt det…I en Kinderstube lär man sig det som alltid sitter kvar, hur senil man än kan bli. 

Har man väl en gång lärt sig att säga tack, att visa vänlighet och hjälpsamhet, att inte kasta sig över maten och de andra, då brukar denna formation sitta i ryggmärgen, också på skolgården, ja, både i fångvården och på långvården.

”Mänsklighetens tragedi är att de goda är så tvekande och tvivelsjuka medan de onda är alldeles för säkra på sin sak” (Anders Piltz). Men vi behöver inte och får inte acceptera djungelns lag. Inte i Colombia eller Zimbabwe, och inte heller på skolan i Sävar eller Grums. 

Mobbning är grums i maskineriet som måste bort. Ingen skall behöva utsättas för något sådant. Men som sagt: det hjälper inte att bara bekämpa något, man måste ha något att sätta i dess ställe. Det kommer alltid att finnas de som tycker att det är häftigare att mobba än att bli mobbade och bättre att äta än att ätas. Ändå finns det några – eller i alla fall Någon – som hellre vill tjäna än bli betjänade…

Tjäna – tillhör också de oundgängliga ord som råkat i vanrykte. Det är ett ord som vi inte kan klara oss utan. Det är ett överlevnadskrav för vår civilisation att återupptäcka detta ord. Det låter kanske svulstigt och uppstyltat eller förlegat och undertryckande: men utan att tjäna kan ingen vara människa. Frågan är bara vem och vad man tjänar. 

I en äkta Kinderstube, i en skola, på ett universitet – ja, överallt där människor verkligen formas – får man lära sig att tjäna. Tjäna ett högre syfte, tjäna Livet, tjäna varandra. 

I varje mänsklig relation värd namnet finns alltid ett moment av tjänande. Fattas det, fattas allt.

Vi får inte nöja oss att söka efter motord. Mobbarmaffian är slug. Den kan lätt ta orden formation, tjäna – men knappast ordet blid - i sin tjänst och forma om dem efter eget tycke och smak. 

Kanske det helt enkelt inte finns något mänskligt ord – utan bara Ordet självt - som har tillräcklig inre styrka för att ta kål på mobbningens kvickrot? Kanske det bara är livslevande människor som i det levande livet kan göra det? 

Upp

+Anders Arborelius ocd