KATOLSKT FÖNSTER - DIN PORT TILL DEN KATOLSKA VÄRLDEN - en tjänst från Isidor Nätverk och Data


Texter av biskop Anders Arborelius


Upp

Jungfru Maria, den helt frälsta

S:t Eriks domkyrka, Stockholm den 7.12 och S:ta Birgittas kyrka, 
Vadstena den 8.12.2000

Kläder är viktiga idag. Klädhets och modestress drabbar inte minst de unga. Barnen blir allt tidigare modefixerade. Det gäller att hänga med, annars är mobbningen ett faktum. 

Också i Guds värld är kläderna viktiga, fast på ett helt annat sätt. ”Min glädje har jag i Herren, jag jublar över min Gud, ty han har klätt mig i segerns dräkt och skrudat mig i rättfärdighetens mantel” heter det hos Jesaja (61:10). 

Dessa ord tillpassas i dagens liturgi på Jungfru Maria som den Obefläckade, den utkorade och helt rena. I Maria ser vi hur Kristi seger och rättfärdighet har segrat helt och fullt.

Dagens högtid är en enda lovsång till Jesus Kristus och hans frälsning. Det är Jesus som av nåd har utkorat Maria från början att bli hans moder. Det är Jesus som har klätt henne i den fulla frälsningens dräkt. Det är Jesus som i förväg har bevarat henne från allt vad synd heter. Det är Jesus som har gjort allt, för att hon skall kunna bli en värdig boning åt honom.

I en tid då tron på Jesus hotar att förtunnas och förflyktigas, blir Jungfru Maria allt viktigare. Hon är ju garanten för att Gud verkligen låtit sig födas som människa. Inkarnationen står och faller med Maria. Därför är hon alltid obekväm och förargelseväckande, när man börjar tumma på Jesu Kristi gudamänskliga person och på hans uppdrag att vara ”världens Ljus och den ende Frälsaren” (Påvens vigningsbön 8.10.2000). 

I Maria blir han människa och i henne får vi en illustration på vad han kan göra i en människa. Maria skymmer aldrig vår blick på Jesus. Inget skulle vara henne mer främmande. Hon utgör bara ett ypperligt och nödvändigt illustrationsmaterial på vad Jesus gör. Därför är hennes bild så viktig: den ger oss hopp och kraft, för vi ser hur det som Jesus vill göra, frälsningen, har burit frukt till fullo i henne.

Om vi inte hade fått den underbara ikon på vad frälsning är som Jungfru Maria är, då skulle vi ständigt undra: vad är frälsning egentligen, var finner jag det? Ser vi på oss själva med en gnutta självkritik, ser vi på andra människor även om det är med en aldrig så kärleksfull blick, så måste vi konstatera: vi får ingen klar bild av vad frälsningen gör i en människa. 

Till och med i många av de heliga kan vi finna sådana spår av svaghet som gör oss bestörta. Utan Maria skulle vi inte få något helt övertygande illustrationsmaterial på vad frälsningen kan göra i en människa. Utan Maria skulle vi få leta förgäves. Utan Maria skulle frälsningen riskera att förbli en abstraktion. 

Och just det är en fara i dag: att frälsningen och hela kristendomen blir något abstrakt, en idé, en ideologi, en vag känsla. Men kristendomen är alltid en levande person, Jesus Kristus, som till varje pris vill frälsa och rädda det som annars skulle gå förlorat. Därför måste vi redan från början få se att Jesu frälsning har förverkligats i en annan person: Jungfru Maria, den Obefläckade.

Maria är färdigklädd från början. Hon har fått ”frälsningens klädnad och rättfärdighetens mantel” av nåd. Jesu Kristi frälsningsverk har i förväg tillräknats henne, för att hon skall stå som den nya Eva vid den nye Adams sida i den nya skapelsen. För i den nya skapelse, som frälsningen innebär, måste vi redan från början få se att både den manliga och kvinnliga delen av den mänskliga naturen har förvandlats. 

Frälsningen är en reell förvandling. Den nya skapelsen är i full gång. Ibland kan vi frestas att tvivla på det, när vi ser hur mörkret tycks segra på bred front och hur det försåtligt nästlar sig in i våra hjärtan. Det är då vi får se på Jungfru Marias bild som ett segertecken, ett hoppets tecken. I henne har Jesus Kristus segrat helt och fullt. Därför är hon alltid en hoppets moder, när förtvivlan och hopplöshet smyger sig på. 

Just denna Marias uppgift är speciellt viktig för oss som lever i ett klimat, som för många är präglat av tröstlöshet och meningslöshet. Kanske det är därför så många svenskar trevar sig fram mot Maria? Det märkliga är ju att Maria som försvann från kyrkorna vid reformationen, nu har gjort en riktig comeback. 

Idag ser vi på Maria som den utkorade, det utvalda folkets största dotter som blev urbilden för hela det nya förbundet. Samtidigt påminns vi om att också vi är utkorade. ”Jesu Kristi Gud och Fader…har utvalt oss i honom att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek” (Ef 1:3-4). Det som Maria har fått vill hon inte behålla för sig själv. Vi är kallade till samma obefläckade helighet som hon. Fadern har utvalt henne, men också oss, att stå inför sig i kärlek. 

Hela vårt liv går ut på att nå fram till detta, även om det först på andra sidan döden blir till fullo förverkligat. I dopet har denna obefläckade helighet redan givits oss som ett litet frö, som skall utveckla sig, mogna och bära frukt i det vi är och gör. Det är samma nåd som Maria fick i dess fullhet som också det nydöpta barnet får del av: Jesu Kristi förvandlande och helgande nåd. 

Vi alla kan lära oss av Maria hur vi skall ta emot denna gåva: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt” (Luk 1:38). Dessa ord uttrycker varje kristen människas grundhållning inför Gud: hennes tjänande lydnad och lyhörda överlåtelse. 

Tar vi Maria till hjälp går det lättare. Överlåter vi oss i hennes händer och viger oss till henne, hjälper hon oss vidare på vägen till den fulla mötet med vår Frälsare och Herre Jesus Kristus.

Den heliga Birgittas ord kan hjälpa oss att lita på den hjälp Maria ger oss på vägen till Kristus genom denna farofyllda värld: 

Jag, Maria, är som en trädgårdsmästare, som skyndar sig att binda fast späda plantor och unga träd, när ett mäktiga oväder nalkas. När jag ser frestelsens oväder och djävulens eggande ondska blåsa i människornas hjärtan, hjälper jag dem med mina böner, att de må få stöd och stadga och oskadda bevaras från djävulens mäktiga frestelser” (Uppenbarelser VII:28). 

Maria har nått sitt mål hos den förhärligade Kristus och just därför kan hon uppmuntra oss på vår väg genom livet. Hon kan låna oss de kläder hon fått av sin Son, ”segerns dräkt och rättfärdighetens mantel”, så blir vägen lättare att gå. Vi får vara nästan lika finklädda som hon.


Upp

+Anders Arborelius ocd