KATOLSKT FÖNSTER - DIN PORT TILL DEN KATOLSKA VÄRLDEN - en tjänst från Isidor Nätverk och Data


Texter av biskop Anders Arborelius

Bönevandring - 

tal i Stockholms synagoga 9 november 2000

Lyckligt det folk som vet att hylla dig, Herre, de får vandra i ditt ansiktes ljus. De gläder sig ständigt över ditt namn och jublar över din rättfärdighet, ty du är deras styrka och glans” (Ps 89:16-17). 

För den icke-troende verkar detta citat ur Psaltaren stötande på en dag som denna, då vi minns Kristallnattens fasor och då vi osökt också måste tänka på fredens skenbara haveri i det land som är vårt hjärta så nära. Ändå tror jag att vi, judar likaväl som kristna, just därför måste göra det som är Bibelns grundintention till vår: eftersom vi har en Gud som är själva Sanningen, Barmhärtigheten och Rättfärdigheten, måste alltid glädjen och jublet över honom få sista ordet i vårt liv. 

Människor kan göra vad de vill, men den Evige förblir den han är. Allt annat kan man ta ifrån oss, men aldrig tacksamheten mot honom, som alltid är trofast mot sitt folk, mot oss.

Vi katolska kristna firar detta år 2000 som ett jubelår, ett begrepp som vi fått i arv från Israel. Ett år då befrielse proklameras för de fångna, då skulder avskrivs och då syndare gör bot. Därför är jag också här i dag som botgörare. 

Vi katoliker tror fullt och fast på vår Kyrkas helighet, och just därför lider vi outsägligt av allt det som vanställer hennes skönhet. Ett av de fulaste ärren på hennes ansikte beror på att så många av hennes barn genom tiderna förbrutit sig mot ”sina äldre bröder”, mot det judiska folket. Därför måste Kyrkan under detta jubelår klä sig i säck och aska och be dessa sina äldre bröder om förlåtelse. 

Under en mässa i Peterskyrkan under fastetiden bad därför påven en bön där han på hela Kyrkans vägnar bad judarna om förlåtelse. Samma bön bads också när alla Nordens katolska biskopar var samlade i Kristus Konungens kyrka i Göteborg strax efteråt. 

Vid sitt historiska besök i Israel upprepade påven denna teschuwa. I Jad Waschem sade han:

 ”Som biskop i Rom, och aposteln Petrus efterträdare försäkrar jag det judiska folket att den katolska kyrkan – på grund av det evangeliska budet om sanning och kärlek och inte motiverad av politiska överväganden – är ytterst bedrövad över det hat, de förföljelser och de antisemitiska våldsgärningar som kristna utfört mot judar i vilken tid och på vilken plats det än skett.” 

Som biskop i Stockholm vill jag instämma i dessa ord och uttrycka min sorg över att det också här finns katoliker och andra kristna som har syndat mot sina äldre bröder. Därför vill jag be den bön påven stoppade in i Västra muren:

 ”Gud, vår Fader, du har utvalt Abraham och hans efterkommande för att förmedla ditt namn till folken. Vi är djupt bedrövade över den förföljelse som dina söner och döttrar lidit under historiens lopp. Vi ber om förlåtelse och vi vill anstränga oss så att en äkta broderlighet råder med förbundets folk.” 

Det är min personliga bön att detta nya årtusende – till skillnad från de två tidigare – skall bli ett broderlighetens och försoningens årtusende för judar och kristna, så att vi till varandra kan säga: ”Ni rättfärdiga, gläd er över Herren och prisa hans heliga namn” (Ps 97:12).

+Anders Arborelius ocd