Caritas-härvan:
Den f.d. Caritas-anställde ger sin version av händelserna.
Den f.d. Caritas-anställde om vilken det i nyhetsrapporteringen sagts
att han är polisanmäld av Caritas Sverige träder här fram och ger sin version
av händelseförloppet. Eftersom det i publicerande stund pågår en okontrollerad
ryktesspridning kring hans person väljer han att inte framträda med namn.
[mera om Caritas-affären]
I nr 5 och 6 av Katolskt Magasin får man läsa i några artiklar om krisen
som Caritas Sverige just nu går igenom. I en intervju med biskop William
Kenney, ordförande för Caritas Sverige, ”förklarar” han hur det kunde ha gått
så fel. Han skyller ifrån sig och nämner att ”den person som tidigare ansvarat
för utvecklingssamarbetet besökt projektet i Irak 2004, men sagt att allt var
i sin ordning. Man måste lita på människor, på att de gör det de ska göra och
rapportera enligt detta.” Han berättar vidare att Caritas ”försökt skydda den
person som polisanmäldes”, och att man inte kände till att Sida ämnade gå ut
med ett pressmeddelande ang en återbetalning av 500.000 kr av administrativa
medel av ett irakprojekt, samt Sidas avsikt att stoppa alla nya projekt till
Caritas Sverige. Hur ligger det egentligen till med Caritas och det vid det
här laget kända projektet i Irak? Jag är den person som pekas ut i intervjun
med biskop William Kenney. Jag vill härmed ge en chans till Katolskt Magasins
läsare att få ta del av min bild av vad som hänt.
Det hela handlar om en, i egentlig mening, mycket lyckad humanitär
biståndsinsats i Irak, som bidragit till att räddat tiotusentals människors
liv under perioden 2001-03. I februari-mars 2003 gick amerikanska trupper in i
Irak och störtade den irakiska regimen. Caritas Irak hade i flera år erhållit
bistånd av bl a Sida, genom Caritas Sverige. Huvudsakligen två insatser
stöddes: rent vatten och ett terapeutiskt mattprogram för utsatta barn, bl a
detta projekt för närmare 8 miljoner kr.. Under den här tiden stod också
Caritas under stor press, med en flera personliga konflikter, både i Sverige
och Irak. Arbetet i fält sköttes emellertid exemplariskt, och insatserna i
detta projekt planerades, fullföljdes och slutfördes enligt planerna, förutom
att det försenades pga kriget. Det var också problem med slutrapporteringen. I
februari 2003 kom så slutrapporten från Caritas Irak, samt
revisionsberättelsen från den kända internationella byrån
PricewaterhouseCoopers. Rapporten bekäftade att arbetet kunnat slutföras
enligt planerna, trots de svåra problemen i samband med kriget och
oroligheterna i Irak. Rapporten skickades direkt till Caritas Sveriges kansli.
Under denna tid genomgick Caritas Sverige en ledningskris, generalsekreteraren
slutade, och en ny ledningsstruktur infördes med en nytillträdd biståndschef,
som också tog över projekten i Mellanöstern. Han besökte Mellanöstern under
våren 2004, och gjorde inga som helst kommentarer till just denna slutrapport.
Han lovade att ta hand om den och slutföra arbetet med rapporteringen till
Sida. Jag hörde inte heller något från mina kollegor på Caritas Irak, och
antog därmed att projektet var slutrapporterat och klart till Sida. Jag hade
formellt slutat på Caritas Sverige i december 2003 och följde inte upp det
administrativa arbetet efter detta, som jag antog att Caritas Sverige
fullföljt. I samband med min semester sommaren 2004 får jag dock höra att
Caritas Sverige inte ens skickat in slutrapporten till Sida. Det visade sig
att det inte bara gällde detta projekt, men även flera andra del- och
slutrapporter. Biståndschefen hade också slutat och en ny generalsekreterare
hade utnämnts. Jag träffade honom i september 2004 och erbjuder mig att
slutföra insatsen och de andra slutrapporterna som inte Caritas Sverige ens
bearbetat och skickat in till Sida och Svenska Missionsrådet, som är den
ramorganisation från vilken Caritas erhåller medel från Sida. Jag hörde
ingenting från honom alls, eller någon annan från Caritas Sverige vad gäller
irakinsatsen tills strax efter julen 2004 då jag plötsligt får ett formellt
kravbrev från Caritas Sverige gällande irakprojektet. Caritas Sverige kräver
mig personligen på över 50.000 USD, vilket skulle motsvara de 330.000 kr
Caritas Internationalis Mellanösternkontor erhållit i administrativ arbete för
löner, för att fullfölja implementeringen av projektet i Irak. Man menade att
jag inte hade gjort mitt arbete, och att jag därmed var betalningsskyldig till
Caritas Sverige. Som ”bevis” nämnde man ett vattenanläggning som skulle ha
installerats i södra Irak, men som fortfarande var i lagerlokaler hos Caritas
i Bagdad. Jag var totalt chockad eftersom jag själv aldrig tagit emot dessa
pengar, utan att detta rörde sig om del av lönemedel under 2002-03 för
personalen på Caritas kontor i Mellanöstern. Jag skrev ett långt brev tillbaka
till biskop William Kenney, där jag förklarade att jag själv inte på något
sett skott mig på detta projekt, och att jag inte erhållit andra medel än min
Caritaslön, som jag faktiskt har rätt till. Jag blev själv förvånad över
vattenanläggningen, men efter att ha kontaktat mina fd kollegor i Amman och
Bagdad visade det sig att man mycket riktigt inledningsvis placerat maskinen i
ett lager under oroligheterna i samband med amerikanernas intåg, men att man
sedan lyckades installera anläggningen i närheten av Basra, och att den nu
t.o.m. gav mer människor vatten, än vad som ursprungligen var planerat. Jag
förklarade för biskop William att denna insats är väldokumenterad och
välrapporterad genom det internationella caritasnätverket, genom den
irak-grupp jag själv var med och ledde, men att Caritas Sverige inte bearbetat
detta material i samband med slutrapporteringen till Sida. Jag fick inget svar
från biskop Kenney, bara ett nytt kravbrev från Caritas Sverige!
I detta läge kontaktar jag Caritas Internationalis generalsekreterare, samt
biskop Anders Arborelius och ber dem ingripa. Eftersom de väl känner till min
person och mitt arbete, dras så småningom kravet tillbaka. Caritas Sverige har
dock fortfarande inte klarat av att slutrapportera insatsen under 2005. I
samtal med Sida börjar man skylla ifrån sig på fältet och en fd-anställd, som
inte ska ha ”fullföljt sina uppgifter”. Sida kräver in uppgifter och Caritas
lämnar sin ”utredning”, som pekar ut den f.d. anställde. Man nämner också till
Sida att ett pensionsvederlag på ca 25.000 USD utbetalats inom ramen för
irakprojektet, på ett felaktigt sätt. Sida gör då en egen ”internutredning”
för att granska Caritas Sveriges uppgifter, utan att ens kontakta de berörda
vid fältkontoren, inklusive mig själv. Utan att ens meddela Caritas Sverige
skickar Sida i mars 2006 ut ett pressmeddelande där man kräver att Caritas
Sverige återbetalar 500.000 kr av irakprojektet och att Caritas Sverige ämnade
polisanmäla en fd anställd. Även detta var en chock. Om vi som arbetat på
fältet fått chansen att berätta vår version, skulle vi snabbt och enkelt
kunnat visa att projektet i själva verket var mycket framgångsrikt, och att
inga medel försvunnit eller betalats ut felaktigt, inklusive
pensionsvederlaget, som betalats ut i enlighet med de lokala lagar och regler
som gällde.
Först i detta läge (våren 2006) börjar Caritas Sverige att gå igenom
irakprojektet, begära in kompletterande handlingar från fältet, checkar alla
verifikationer, utbetalningar och utgifter och ”upptäcker då” att projektet
faktiskt är riktigt bra! Den 22 juni 2006 skriver Caritas Sverige på sin
hemsida:
”Slutrapporten visar att projekten genomförts med mycket gott resultat
eftersom resultaten vida överstiger målen. Fler undernärda barn, ammande
kvinnor och gravida än tänkt fick näringsriktig mat och fler människor än
beräknat kunde ta del av rent vatten. Samtliga utgifter för att genomföra
dessa insatser har kunnat verifieras. Caritas Sverige och Caritas Irak har
haft en mycket god samverkan i genomförandet av insatserna och uppföljningen
inför slutrapporteringen.”
Slutrapporten har nu, i juli 2006, äntligen lämnats in till Sida av Caritas
Sverige.
Jag har i över två års tid försökt kontakta biskop William Kenney och Caritas
Sveriges ledning för att kunna få till stånd en dialog och slutföra det
nödvändiga arbetet. Inga som helst svar. Jag har totalt frusits ut av Caritas
Sverige, som istället spridit ut lögner och informationer om mig, som gränsar
till förtal. I praktiken innebär det ett totalt näringsstopp i min
yrkesutövning under två års tid, där jag också förlorade min tjänst, och var
tvungen att avbryta flera projekt och samarbeten. Sidas agerande bygger helt
på de uppgifter som Caritas Sverige lämnat till dem. Det var också Caritas
Sverige som, enligt uppgifter i pressen, polisanmält mig. Efter att
överhuvudtaget inte längre kunna komma någon vart med Caritas Sverige, valde
jag att gå till advokat. Advokaten kontaktade alla berörda åklagarmyndigheten,
och kunde inte finna att det pågick en rättslig utredning mot mig. Han
konktade också biskop William, för att få veta vilka eventuella
brottsmisstankar man har mot mig, samt huruvida Caritas Sverige faktiskt
lämnat in en polisanmälan mot mig, eller ej. Inget svar från biskop William
Kenney.
Jag tycker i detta sammanhang därför att det är en ren kränkning av min person
och mitt professionella arbete att biskop William Kenney ens kan mena allvar,
när han säger att ”man velat skydda den person som polisanmäldes”. I själva
verket är det lögn, och enligt min mening bör biskop William Kenney avgå från
Caritas Sverige, och låta en ny ledning ta över. Den här krisen har visat att
han istället för att stå upp och kämpa konstruktiv i en ytterst svår
situation, skyller ifrån sig och inte ens har tagit sig tid att sätta sig in i
sakfrågorna. Man undrar var den berömda Caritas-andan tog vägen och vart
Caritas Sverige är på väg under hans ”ledning”?
31 juli 2006
En f.d. Caritasanställd
|